themagichands

"Vakna min son. Riket behöver dig för att upprätthållas. Du får inte ge upp." sa Ovious
"Men hur? Hur ska jag kunna hålla borta de tre legioner jag hade stationerade i staden? Och hur vet du allt detta?" frågade Carolus
"Tålamod min son. Oddsen må vara emot dig i denna stund, men allt eftersom vi talar närmar sig en kvinnlig krigare. Du behöver henne såväl som hon behöver dig."
"Säg mig far, hur vet du allt detta?"
"Sök långt inom ditt sinne min son. Du har knappt ens skrapat på ytan till alla våra förmågor."
"Det där är inte något svar" sa han bestämt.
"Tiden är inne min son. Det är dags att sluta vara naiv. Allt kommer inte på silverfat, det är saker man måste utforska på egen hand. Ty vad skulle meningen med livet vara ifall du visste allt?"
"Far, du är en vis man och det du säger är rätt. Dock är detta inte tiden för att undanhålla viktig fakta. Riket är på gränsen till utrotning!"
"Nej. Riket kan aldrig dö ut. Riket finns i mitt hjärta, i ditt hjärta och många andras. Riket kommer oavsett vad som händer, alltid att återvända. Olika positioner, olika namn och olika förutsättningar. Gör mig stolt."
"Det är en sak till jag undrar över. Är du död?"
"Svaret är för komplicerat för att förklara."

"Svaret är enkelt. Det finns två möjliga svar på detta."
"Såvitt jag ser det så finns många fler omständigheter än så."
"Svara på min fråga, ja eller nej?"
"Hur mycket jag än skulle vilja säga något av det, så kan jag inte. Ty jag är inte vad du tror jag är."
"Berätta för mig vem du är."

"Jag är du."
"Vad menar du?"
"Vi är en och samma person. Du kanske trodde att du talade med din far. Men allt du har gjort är att tala med dig själv. Ditt minne, dina framtidsvisioner och dina egna tankar. Detta är effektiv magi som drar upp saker du inte vet att du vet. Nu hoppas jag dock att du lyssnar på dig själv och vaknar! Tyra är på väg och hon kan inte klara av detta själv.
Carolus vaknade upp ur sin medvetslöshet. Han satt i sina fängelsehålor. "Åh nej" tänkte han och kröp ihop med handflatan mot pannan. Han stönade, vilket uppmärksammades av en vakt utanför cellen.
"Så äckelkungen har vaknat nu alltså?" Han spottade på honom och kastade lite gamla matrester på honom.
Han skrattade högt och tydligt medan Carolus satt där tyst. Han kämpade emot ilskan som bara ville döda. Han lyckades dock inte, han sköt en blixt mot vakten. Till hans förvåning, slog den emot en skimrande vägg och studsade tillbaka. Blixten studsade tillbaka och Carolus föll till marken. Där låg han i timmar. Vakten, en tjock man kom och gick. Till sist hörde Carolus något ljud.
"Du där!, kung Carolus, jag är här för att rädda dig. Det är två personer som söker efter dig. Tyra och Bial. Jag lovade dem att hitta dig och introducera er."
"Tyra" tänkte Carolus "det hette ju hon som nämndes i min dröm" hans koncentration stördes av en smäll. Han hade försökt spränga upp celldörren med hjälp av magi, vilket misslyckades.
"Ojdå, detta är inte bra." sa mannen.
Man hörde snabba steg i trappan ner mot cellerna. Ner kom vakten som varit där tidigare.
"Försöker du bryta dig ut lille man?" Sa han.
"Ja, och skulle jag ta mig ut skulle du vara den första jag hade dödat." Sa han bitskt.
"Har du lyssnat på dig själv? Detta är anledningen till att magi är bannlyst i riket." Sa vakten.
Plötsligt steg mannen fram från sitt gömställe och knockade vakten medvetslös med ett ganska stort ben. Köttet hade sen länge barskrapats av fängelsehålans många råttor.
Mannen satte sig ner vid vakten, tog upp ett nyckelknippe som han dinglade lite med framför Carolus.
"Detta, ers höghet, detta är magi."
"Skynda dig! Snart kommer mer vakter." fick han till svar.
"Bara en snabb fråga. Vad tjänar jag på det?"
"Du tjänar ett oavhugget huvud!" svarade Carolus bitskt.
"Ojdå. Här är man aggressiv. Jag tror inte att jag vågar släppa ut ett sådant odjur."
" Vad vill du ha?"
"Jag vill ha tio procent av stadskassan, en procent av stadsskatten varje månvarv och diplomatisk immunitet."
"Visst, släpp ut mig nu!"
"Tror du att jag är dum? Kontraktet först.
Han sträckte fram ett färdigt kontrakt där Carolus bara behövde signera. Carolus muttrade och sa.
"Jag behöver en penna."
"Jag som, som trodde jag hade tänkt på allt. Jaja jag ska leta fram en penna, vänta här. Visserligen kan du inte annat, skrockade mannen."
Precis när han tagit sig upp för trapporna började fotsteg närma sig igen. Någon var på väg ner. Carolus försvann ännu en gång in i tankarnas värld.
"Jag vet vem det är!" Briljerade Ovious.
"Vem är det? Frågade Carolus
"Det får du snart se."
"Du vet inte alls."
"Jo det gör jag. Eller nja, vet gör jag inte såklart. Men jag är ganska säker. Dina minnen säger mycket förstår du."
"Ut ur mitt huvud!"
"Inte riktigt säker på att du vill det riktigt. Du skulle förlora medvetandet för alltid."
"Ut!"
"Jag kan byta utseende om du vill." Sa Ovious glatt. 
Hans form skiftades till en kvinnas.
"Oj, den här formen var svår. Du har inte sett henne sen hon var 6 och du var 7. Förresten är det hon som kommer också. Tror jag."
"Omöjligt. Den systern dog i det senaste kriget."
"Skyll inte på mig, det är du som tänker det."
Carolus ögon rullade tillbaka igen, och framför sig såg han kvinnan han precis sett framför sig.

Tyra vaknade upp. Hon tog täcket och virade runt sig, hon kysste Bial lätt och gick för att öppna dörren. Hon stoppades av synen hon fick genom fönstret. Byggnaderna och åkrarna brann. Bials familj låg på marken död, tillsammans med döda groker. Hon vände sig om snabbt och väckte Bial.
"Vad är det min sköna?" Sa han lite trött.
"Farmen. Den är nerbränd!" Svarade hon.
"Jaha", sa Bial och var nära på att somna om, men vaknade upp med ett ryck när orden hade gått in i hjärnan. "Åh nej!"
Han sprang ut för att se det. När han såg sina föräldrar satte han sig ner för att gråta. Tyra var på väg att gå mot honom för att ge tröst. Istället hörde hon en röst bakom sig. Hon vände sig om och såg en blodig grok. Den sa.
"Ej vara rädd. Jag dig inget illa vill."
"Du talar mitt språk? Det kan väl inte groker?"
"Du rätt har. Speciell jag är. Dril gud pratar med mig, han mig ord ge. Han vill du ska veta att du i en stor plan är."
"Vad för plan?"
"Du vara i grottan vår för två dagar sen. Dril magi gjorde. Dril ändra om Bial."
"Ändra hur?"
"Dril ändra Bial så att du nu bära Drils barn. Dril dig göra gravid med demon. Demon av människa född, ur skugga kan vandra. Demon född av människa, halvdemon kallad. Halvdemon nyckeln till världsherravälde. Dril vill du bli drottning."
"Kan du ge Dril ett meddelande?"
"Det jag kan."
"Säg åt honom att fara tillbaka till hell!" Sa hon och sparkade till groken hårt i huvudet så att den svimmade.
Hon gick fram till Bial och la en tröstande hand på axeln, som svar på det lutade han huvudet mot hennes hand. Efter en stund ställde sig Bial upp och sa.
"De må inte ha varit den bästa familjen man kunde ha. Men det var alltid en familj. Jag ska dock inte sörja. Jag ska ge hämnd. Det hade pappa gillat."
"Jag vet exakt hur vi ska kräva din hämnd."
"Hur då?"
"Första steget är att besöka Carolus Exit och berätta vad som finns på hans mark." Hennes ögon glödde av hat.
Bial såg detta och förblev därför tyst, rädd för att hamna i korselden för hennes ilska. Istället började de bege sig i riktning mot Carolus stad.